Tilde föddes i v. 38 + 6, lördagen den 28 juni klockan 07.57. Jag kände att det var på gång när jag vaknade vid 9-tiden fredagen den 27 juni...

 Det började med att en bit av slemproppen gav sig till känna, jag ropar till sambon ”nu kommer du bli glad!”. Jag känner också värkar i nedre delen av ryggen, från korsryggen och nedåt mot svanskotan. Värkarna är inte lika de förvärkar jag känt i någon veckas tid – det här är på riktigt!  Jag känner också molvärk längst ner på magen. Vi åker iväg för att hämta vår nya bil som finns 8 mil bort. Vi måste ju ha en kombi nu när vi snart ska bli familj (mycket snart visade det sig!). Har värkar under hela resan, med 3-6 minuters mellanrum. Värkarna är dock inte så smärtsamma att jag måste sluta prata eller andas på annat sätt – men de känns, helt klart!

Väl hemma ett par timmar senare har jag fortfarande känningar men de har mattats av lite. För att hjälpa till lite på traven tar vi oss ut på en promenad. Jag ökar takten och springer lite också.

På kvällen har vi besök och vi grillar, känner värkar men inte lika tätt och smärtsamma som tidigare under dagen. En bit till av slemproppen kommer.   

 Vid 22-tiden går vi och lägger oss och nu tilltar värkarna ordentligt. Det är omöjligt för mig att ligga ner mer än en minut. Vankar runt i lägenheten varvat med att jag försöker vila. Vid 01.30 ringer jag till förlossningen, de ber mig sova lite... hmm, nåväl... Vankar vidare i lägenheten, värkar med 2 minuters mellanrum. Ringer förlossningen igen vid 02.45 då det kommit färskt blod när jag var på toaletten. Barnmorskan frågar ”har du sammandragningar?” – vilket skämt!! ”Jotack” svarar jag (det gjorde ont nu!). Bm säger ”ta ett varmt bad”. Jaha... ner i badet då. Men ryggen sliter och drar så jag ligger som en pilbåge i badkaret. Kliver upp ur badet vid 04.30, pang säger det och det forsar vatten från mig – oj – nu gick vattnet! Ringer igen till förlossningen och nu kan jag knappt prata, så ont gör det.

 Vi kommer in till förlossningen vid 05.15 och det är jobbigt att sitta i bilen och att ta sig från bilen in till förlossningen. Det gör ONT i ryggen!! Inne i undersökningsrummet konstateras att jag är öppen 5 cm och har ”mjuka, fina bomullskanter”. Barnmorskan säger ”du har jobbat på bra hemma”. Får ligga med ctg i 40 minuter och under tiden öppnar jag mig de sista 5 cm – behöver jag tillägga att dessa 40 minuter känns? Vi är under denna tid helt ensamma i rummet. När barnmorskan kommer har jag krystvärkar så vi tar oss snabbt till förlossningssalen.

Jag får lustgas och en gåvagn som jag hänger mig fast vid. Bm säger – vid nästa krystvärk kan du börja krysta. Vi sätter på radion och jag kämpar på, knästående och liggandes på sidan. Det kommer en ny barnmorska och jag kämpar vidare. Jag får lägga mig ner i gynställning och 07.57 kommer lilla bebisen – och det är en FLICKA!! Vi som var säkra på att det var en Emil i magen och så var det en Tilde! Hon är helt underbar och helt perfekt (såklart...), 3100 gram, 49 cm lång, huvudkrets 35 cm.

 Det hela tog 2 ½ timme sen vi kom in till förlossningen och jag tog endast lustgas som smärtlindring. Sista 15 minuterna anser jag var värst, men när hon ”ploppade ut” försvann all smärta. Moderkakan lossnade inte så jag fick sövas under tiden de plockade ut den. Så jag missade tyvärr den omtalade brickan med fika. Under operationen förlorade jag två liter blod, och hade när vi åkte hem två dagar senare 86 i järnvärde. 

Att föda barn är det mest häftiga jag någonsin har varit med om! Det är en enormt stor händelse; magi!